eee

Juryns motivering: Andreas coachar ett invandrarflicklag som inte satsat för fullt, utan snarare dök upp lite när de ville. Han drabbas av en hjärnblödning och får rådet av chefstränaren att trappa ner träningen av flickorna av den anledningen att de inte verkar vara så intresserade. Andreas satsar istället fullt ut på sitt lag. Han hämtar dem om de inte kan ta sig till träningen, kör hem dem och har även startat en studiegrupp för de tjejer som behöver hjälp med läxläsningen om det behövs. Han ställer upp till 100% för sina tjejer! Han är full av energi och det smittar av sig på hela föreningen.

 Andreas Johansson 26 år är Årets Unga Eldsjäl 2012. Idag är han tränare för F97B, Assisterande coach i A-lag och B-lag samt U20 i Högsbo basket. För ett par år sedan tog Andreas Johansson över ett lag med invandrartjejer (F97B) som ingen i Högsbo ville satsa på. Han fick rådet att lägga ner, eller slå ihop laget med något annat. Istället gjorde Andreas tvärtom och satsade för fullt på sina tjejer.

Varför?
- När jag kom till laget mötes jag av 20 skrikiga tjejer och allt var kaos. Jag ångrade mig och tänkte att jag gör detta för klubbens skull och försöker dra mig ur så snart jag kan, minns Andreas.

Det första veckorna med laget var jobbiga men när de spelade sin första match och vann – hände det något. Andreas märkte att de fanns något unikt med laget och Andreas började satsa ordentligt på dem.

- Engagemanget och tron på sina egna tjejer är nästan obeskrivlig. Jag coachar själv det andra F97-laget i Högsbo. De är kanske bäst i Sverige så jag tror att om vi möts så skulle mitt lag vinna med väldigt mycket. Men han har en otrolig tillit till sina tjejer och är helt allvarlig när han tror att han skall ge oss en match. Hans energi och den tid han lägger ner i det laget är fantastisk, Andreas ställer upp till 100% för dem, säger huvudtränaren i Högsbo Basket, Jonas Fredriksson.

Andreas kom till Högsbo 2000 från Sandviken och spelade först i A-laget i division ett. 2011 när han precis börjat träna tjejerna ändrades livet. Han fick en stroke och blev tvungen att sluta som aktiv. 
- När jag låg där på sjukhuset märkte jag hur mycket jag verkligen saknade tjejerna i laget. För när jag började träna på att gå igen på sjukhuset och hade stora svårigheter med det så kom jag och tänka på mina tjejer, hur de kämpade med basketen. De var egentligen inget vidare när jag började vara deras tränare. Men de fortsatte ändå att kämpa fast jag utmanande dem varje träning och de tyckte det var svårt. Det gjorde att jag kände om jag fortsätter kämpa med balansen som de gjorde med basketen, så kommer det att gå bättre.

Du lägger även ner ett stort engagemang utanför idrotten där du hjälper tjejerna med läxor, skjutsar dem efter träningen och ställer upp enormt mycket.
- Skolan går först, det är viktigt att de skaffar sig en utbildning och kan jag hjälpa dem, gör jag gärna det. Basket ska vara en hobby.

Ett kvitto på att Andreas är omtyckt av tjejerna i laget är att de ofta kommer med sina egna problem, som inte tillhör basketen till honom. De tar upp saker med Andreas som de inte vågar gå till sina föräldrar med. Han medger att det ibland kan vara svårt att ge några bra svar eftersom det ofta är kulturella skillnader

Han har fått flera bevis på att tjejerna i laget uppskattar honom.
- Ett av de mest rörande ögonblicken var när jag låg på sjukhus efter att ha fått min stroke. Då kom hela laget upp och hälsade på mig, berättar Andreas.

Finns det något enstaka ögonblick, händelse, historia som gjort dig extra glad, stolt under åren med tjejerna?
- Det finns massor av små händelser som gör att man känner att det är värt att lägga ner den tiden jag gör. Bara en sån sak när man träffar någon av dem och det lyser i deras ansikte av glädje för att de har fått bra betyg på ett prov som vi pluggade på dagarna innan.

Sportsligt då?
- En turnering nere i Lund förra säsongen var en stor händelse. Året innan, i samma turnering hade vi fått storstryk varje match. Så när vi året därpå hamnar i samma grupp som Sisu från Danmark och Eos från Lund (båda lagen är topp 5 i Norden!) och vi förlorar mot båda ganska stort men vi vinner en varsin halvlek mot båda lagen känner tjejerna verkligen att de blivit mycket bättre från året innan.

Tjejerna går nu i nian och det blir svårare och svårare att hålla dem kvar i basketbollen. Det finns mycket annat som lockar i den åldern. Och allt är inte positivt.
- Fördelen med Högsbo är att vi har en egen hall dit de alltid är välkomna. Jag är glad varje gång de kommer till hallen, om det så bara är för att skjuta straffkast, istället för att hitta på annat, säger han.

Det som från början var ett struligt lag, på väg att läggas ner har under Andreas utvecklas väldigt mycket. Målet är att vara bland de åtta bästa i Sverige. Man har en bra sporre i Högsbos andra F97-lag som är ett av landets bästa.
- Jag vill att mina tjejer ska se att det finns en chans att ta en plats i det laget. Ingenting är omöjligt om de satsar. Det viktigaste är att de lär sig att hårt arbete lönar sig. Det spelar ingen roll vilken bakgrund man har. Alla har samma chans om man jobbar för det och det är därför mina spelare har utvecklats så fint.

Hur tycker du att en bra ledare ska vara?
- Det är en person som får spelare att vilja spela för honom, att man känner att man vill vara med i hans lag. En glad, öppen och positiv person som man får ärligt beröm av. Jag vill gärna utvecklas som ledare och är tacksam att jag får jobba tillsammans med Jonas Fredriksson som är en bra förebild för mig.

Har du några allmänna råd du vill dela med dig av till andra ledare?
- Man kan vara duktig men sakna engagemang. Det allra viktigaste är att man bryr sig om sina spelare och har en passion för det man gör. Då kommer också spelarna att känna ett större engagemang för tränaren.

Coachen och Svenska Spel gratulerar Andreas Johansson till priset som Årets Unga Eldsjäl 2012!