eee

Juryns motivering: Paula Sinkkonen ägnar all sin lediga tid åt bordtennisen. Hon är engagerad i de två föreningarna KFUM Boo och Ängby SK men även Stockholms Bordtennisförbund där hon med friska idéer, ett glatt engagemang inspirerar alla i sin omgivning. Paula gör trots sin unga ålder en ovärderlig insats bordtennisen i Stockholm.

 Paula Sinkkonen är 19 år och ägnar all sin lediga tid åt bordtennis. Hon är ledare i de två klubbarna Boo KFUM och Ängby SK där hon är tränare för flera barn och ungdomsgrupper. Dessutom är hon engagerad med andra administrativa uppgifter i de båda klubbarna. För Paula Sinkkonen är det alltså bordtennis som gäller - sju dagar i veckan. Men det är inga problem.

-För mig är bordtennis det roligaste som finns! Visst kan det kännas tungt ibland när man åker till hallen men när man väl är där finns det inget bättre, säger Paula.

Hon började som tränare i trettonårsåldern och blev snabbt även engagerad även inom Stockholms bordtennisförbund.

- Jag har alltid tyckt det varit roligt att stå i centrum, att prata inför folk och vara med och bestämma, förklarar hon. Så att bli ledare passade mig bra.

Paula är en mycket god förebild för de barn hon är tränare för. De har en bra tjej att se upp till. Hon är alla barns drömtränare. Men hon är även en förebild för oss vänner och kolleger som följer hennes arbete. Hon är alltid den som är först i hallen och som lämnar sist samtidigt som hon inte drar sig för att ställa upp när andra får förhinder, något vi uppskattar mycket men kanske aldrig riktigt visar, berättar hennes tränarkollega Linda Tellström.

-Min starkaste sida som ledare är att jag tycker det är så roligt med idrott och det smittar nog av sig. För att göra träningen rolig för spelarna försöker jag variera övningarna genom att lägga in lite lekar, ordna tävlingar så det inte bara blir att man åker och nöter forehand hela träningen, säger Paula.

Hon berättar att det går lite trögt att rekrytera barn till bordtennisen just nu. De flesta väljer andra idrotter men efter till exempel OS brukar det bli ett uppsving. Nu går även föreningarna ut i skolorna och försöker värva medlemmar.

-Det är svårast att få med tjejerna. För dem är idrotten lika mycket en social grej som att tävla.

Paula får mycket beröm för hennes förmåga kunna se vilka styrkor och svagheter varje individ har.

Hur lyckas du med det? 

- Jag försöker prata med alla lite kort innan träningen för att visa att jag har sett dom och att dom är välkomna till träningen. Skapa en relation som inte bara handlar om pingis utan även om annat runtomkring. Ju bättre man känner en människa, desto lättare är det naturligtvis att se både dess starka och svaga sidor. 

Bordtennis är ju en individuell idrott – samtidigt tränar alla i grupp. Hur gör du för att alla ska känna sig inspirerade och kunna utvecklas i sin egen takt?

- Vi är ganska många tränare i gruppen så vi försöker dela upp så att alla får spela på sin egen nivå. Det är svårt att alla ska få spela mot någon som är lika bra hela tiden så man måste acceptera att möta sämre eller bättre spelare på träningen. Det är så det fungerar.

Som ledare för barn kan man ibland bli en extraförälder som barnen ser upp till och ger sitt förtroende till. Hur hanterar du det – om någon har problem vid sidan att idrotten? 

- Jag fortsätter försöka göra den tid de spenderar på idrotten så rolig som möjligt och visar att oavsett vad som händer runtomkring så finns där alltid någon plats där saker inte är så tokiga trots allt. Sedan försöker jag självfallet lyssna och visa att jag finns där.

Vad är det med bordtennisen som är så kul?

- Jag trivs så bra i en pingishall. Jag har varit med i Stockholms bordtennisförbund i många år, suttit med i komitteér, planerat osv. Det är minst lika roligt som att vara tränare. 

Har du något minne från idrotten som värmt dig lite extra i hjärtat?

- Det är svårt att peka ut bara en händelse, men något som alltid värmer är när saker faller på sin plats. Till exempel när den där underskruvade forehandeserven sitter eller när tjejen eller killen som kämpat i motvind men helt plötsligt vinner sin första match. Annars minns jag en förälder som kom fram till mig vid en julavslutning och sa ”Tack för en bra termin, min dotter älskar att komma till träningarna och du är en väldigt stor del i det”. Sådant värmer, och är ibland väldigt skönt att få höra.

Du är en ganska ung ledare – hur upplever du att dina idéer kan mottas av äldre mer erfarna tränare? 

– I vissa sammanhang kan det vara svårt. Kommer man med ett förslag kan man få höra att –”det där provade vi 1991”. De tycker att man redan provat allt jag föreslår. Ibland orkar jag inte kämpa men är det något jag verkligen brinner för så försöker jag driva igenom det. Sen finns det förstås många äldre som är bra på att lyssna och gärna delar med sig av sina erfarenheter.

Vilket är ditt tips till andra, speciellt unga ledare för att de ska lyckas?

-Att man ska hitta sin grej. Alla inte finner det kanske inte roligt att vara tränare på golvet, de kanske ska vara med i styrelsen eller göra något annat i föreningen. Sen tycker jag det är synd att spelare som slutar bara lämnar idrotten. De borde se sig om för det finns så mycket annat man kan göra i en klubb. Idrotten ger ju så mycket!

Coachen och Svenska Spel gratulerar Paula Sinkkonen – Årets Kvinnliga Ledare 2009!